Ytterst
tror jag att hatet är ännu ett exempel på den beklagliga mänskliga driften att
skapa syndabockar, att överföra skuld på andra, inte minst de som uppfattas
omfatta värderingar som inte rimmar med majoriteten eller med opinionen just
idag. Det olyckliga och otäcka är det tillstånd detta gett upphov till i
samhällsdebatten, den politiska diskussionen och i det allmänna och privata
samtalet, karakteriserat av misstänksamhet och beröringsskräck.
På
ett mer påtagligt plan är det olika pågående processer som verkat i vår
världsdel och i vårt land under lång tid som haft en ackumulerande effekt. Jag
har tidigare lyft fram konservatismens baser i tron på en gud, en andlig
dimension hos människan, en universell rätt, en djup förbundenhet med och
ansvar för historien, naturen och familjen. 1600-talets rationalism och
1700-talets upplysningstänkande har, tillsammans med nyare idéströmningar av
samma art i grunden både skakat om och nött ner detta gemensamma livsmönster.
Helt översiktligt tror jag de krafter som verkat kan hänföras till:
Förnufts- och Utvecklingstro
I
Västvärlden utvecklades från 1600-talet (med rötter i medeltida skolastiskt
tänkande och hos de grekiska filosoferna) en emancipatorisk tankemodell, där
förnuftet kom att frikopplas från en bredare historisk, antropologisk och
litterär reflektion över människan som samhälls- och kulturvarelse. Denna
upptagenhet av vad människan i sig är förmögen att skapa med sin tanke har fått
uttryck i rationalismen på 1600-talet och framför allt i Upplysningstänkandet
från 1700-talet. I allmänhet har dessa strömningar gått ut över det hävdvunna
på tankens och trons områden, från förståelsen av vem människan som moralisk
varelse är i skapelsens och historiens kontinuerliga ljus till viktiga
samhälleliga institut som lag och rätt, skola och bildning
Meliorism
En
filosofisk, metafysisk ståndpunkt som menar att begreppet Framsteg är verkligt
och nedlagt i naturen och människans väsen. Den ligger som grund för en mer
medveten liberal åskådning om både människa och samhälle.
Progressivism
En
ideologisk rörelse med rötter inte bara i Upplysningen, utan också i
industrialiseringen, där politiska föreställningar- ibland ganska utopiska- om
ett kommande lyckorike för människan fick makt över människans tankar, inte
minst i vänsterkretsar. Har idag en mycket stark uppbackning i svenska medier,
vänsterrörelser, och hos kulturpersonligheter; i en mer uttunnad förståelse:
hos en stor del av svenska folket. Är funtad på idén om Framsteget, signalerad i
vetenskap, teknologi, ekonomisk utveckling och social organisation. Allt som
medel att befrämja de mänskliga villkoren.
Postmodernism
En kulturrörelse som hävdar att det inte finns några
fasta värden, absoluta sanningar och ett jagets existens. Den kritiserar därför
varje tanke på objektivitet. Allt är i stället relationellt och kontextuellt,
beroende av sammanhanget. Postmodernismen har, trots sin filosofiska vaghet,
fått insteg medvetet eller omedvetet i västvärldens självförståelse. Den
undertrycker och motverkar- paradoxalt nog- flera grundläggande drag i vår
gemensamma kultur.
Politicism
är
mitt eget begrepp, även om det förekommer i den anglo-sachsiska världen som
ord. I min förståelse speglar detta något typiskt svenskt: politiken är ett
fält för att erövra en ny världsuppfattning åt människorna, som inrymmer mycket
av det jag tecknat genom de ovannämnda idérörelserna och har överhöghet över
andra delar av samhället- det civila, det medborgerliga, det konstitutionella.
Alla andra sektorer och institutioner är instrument för att förverkliga denna
’grand vue’. Politiken och politikerna skapar det nya samhället åt oss. Staten
är en garant för framsteget och regering och riksdag skapar underlag och sörjer
för att olika idéer förknippade med Framsteget förverkligas: välfärd,
jämlikhet, rättvisa mellan könen, i våra dagar också för normkritik, genuskritik
och hbtq-frågor. Medias roll är att föra ut idéerna till folket.
Summa
Det
säger sig självt att en nykter och balanserad kritik av tankarna bakom vårt pågående
samhällsbygge från en konservativ ståndpunkt- än mindre framställandet av
alternativ- är närmast dömda att gå under i en alltmer likriktad mediavärld. Det
finns snart inga fria tankerum längre i ett åsikts-, tanke- och samvetsfrihets-
berövat land som Sverige. Min förhoppning är att detta forum skall kunna
erbjuda visst motstånd och att bidra till ett bättre klimat för samtal. Men i
grunden handlar det om en stor attitydförändring som har med demokratins
livsluft att göra- vad frihet och gränser innebär för den samtida människan.